Prudence ryckte på axlarna.
— Jag skall lämna den åt er, fortsatte jag, men ni måste svära på, att ni inte talar om för Marguerite, att jag gett er den.
— Och om hon skickar till er något annat att sälja eller pantsätta, så låt mig veta det.
— Det har ingen fara, hon har inte mera något.
Jag gick sedan upp till mig för att se, om det kommit några brev från min far.
Där lågo fyra stycken.
19.
I de tre första breven oroade sig min far över min tystnad och frågade mig om orsaken därtill; i det sista lät han mig förstå, att man underrättat honom om förändringen i mitt levnadssätt, och förberedde mig på sin snara ankomst.
Jag har alltid haft en stor vördnad och en uppriktig tillgivenhet för min far. Jag svarade honom därför, att en liten resa varit orsaken till min tystnad, och jag bad honom underrätta mig om dagen för sin ankomst, så att jag skulle kunna gå och möta honom.
Jag gav min betjänt min adress på landet och anbefallde honom att komma dit ut med första brev, som var avstämplat från C…, varpå jag genast for tillbaka till Bougival.
Marguerite väntade mig vid trädgårdsporten.
Hennes blick uttryckte oro. Hon kastade sig om halsen på mig och kunde icke låta bli att fråga:
— Har du träffat Prudence?
— Nej.
— Du har varit bra länge i Paris.
— Jag fann där brev från min far, som jag måste svara på.
Några ögonblick senare kom Nanine helt and-
