bli älskarinna åt någon? Vad gör det, då denna fallna kvinna älskar mig, då hon pånyttfödes av den kärlek, hon har för mig, och den som jag har för henne! Vad gör det slutligen, då här är fråga om en omvändelse?
— Nå, tror ni då, att det är en hederlig mans plikt att omvända kurtisaner? Tror ni då, att Gud givit livet detta löjliga mål, och att hjärtat inte bör hysa någon annan hänförelse än denna? Vad skall bli följden av denna underbara kur, och vad skall ni tänka, när ni blir fyrtio år, om vad ni säger i dag? Ni skall skratta åt er kärlek, om ni ännu kan skratta däråt, om det icke lämnat alltför djupa spår i ert förflutna. Vad skulle ni vara i denna stund, om er far varit av samma åsikt som ni och lämnat sitt liv till pris för alla dessa kärlekens vindkast, i stället för att bygga det på en fast grundval av heder och redbarhet? Tänk efter, Armand, och säg inte några sådana där dumheter vidare. Seså, ni vill ju lämna denna kvinna, er far ber er därom.
Jag svarade icke.
— Armand, fortsatte min far, i er salig mors namn, tro mig, avstå från detta liv, som ni skall glömma fortare än ni tänker och varvid en omöjlig teori håller er fast. Ni är tjugufyra år, tänk på framtiden. Ni kan icke alltid älska denna kvinna, som icke heller alltid skall älska er. Ni överdriva båda två höjden av er kärlek för varandra. Ni stänger varje bana för er. Ett steg till, och ni kan icke längre lämna den väg, varpå ni slagit in, och ni måste hela ert liv täras av ånger över er ungdom. Res härifrån, kom och tillbringa en månad eller par hos er syster. Lugnet och den rena familjekärleken skola snart kurera er från denna feber, ty det är ingenting annat.
Under tiden skall er älskarinna trösta sig, hon skall taga en annan älskare, och när ni får se,
