att han till gengäld gåve er detta, som alltid skulle skydda er mot fullständig brist. Men detta offer kan han icke taga emot, därför att världen, som icke känner er, skulle tillskriva detta hans samtycke en ohederlig bevekelsegrund, som icke får häfta vid det namn vi bära. Man skulle icke taga i betraktande, om Armand älskar er, om ni älskar honom, om denna dubbla kärlek är en lycka för honom och en upprättelse för er; man skulle endast se en sak — att Armand Duval tillåtit, att en betald kurtisan — förlåt mig, mitt barn, allt vad jag är tvungen att säga er — för hans skull sålt vad hon ägde. Sedan skall förebråelsernas och ångerns dag komma, var säker därpå, för er som för de andra, och ni skola båda bära en boja, som ni icke kunna bryta. Vad skolen I då göra? Er ungdom är förlorad, min sons framtid förstörd, och jag, hans far, skall endast från det ena av mina barn erhålla den belöning jag väntar av dem båda.
Ni är ung, ni är vacker, livet skall bringa er tröst; ni är ädelsinnad, och minnet av en god handling skall uppväga mycket av det förflutna för er. Under de sex månader, han känt er, har Armand glömt mig. Fyra gånger har jag skrivit till honom, utan att han en enda gång tänkt på att svara mig. Jag hade kunnat dö, utan att han visste det!
Hur mycket ni än må vara besluten att leva annorlunda, än ni gjort, skall Armand, som älskar er, icke vilja veta av det instängda levnadssätt, vartill hans anspråkslösa ställning skulle döma er, och som icke är gjord för er skönhet. Vem vet, vad han då skulle taga sig till! Han har spelat, det vet jag; utan att säga något därom till er, det vet jag också; men i ett ögonblicks yra skulle han kunnat spela bort en del av vad jag sedan många år tillbaka samlat för min dotters hemgift, för honom och för mitt lugn på gamla dar. Vad som då kunnat hända, kan hända ännu.
