tynga med sin dubbla börda hans kraftlösa kropp. Han gjorde mig ingen förebråelse. Det såg till och med ut, som om han i hemlighet njöt av de härjningar, sjukdomen anställt hos mig. Han tycktes stolt över att vara på benen, medan jag, fastän ung, låg krossad av plågor.
Det dåliga vädret har kommit tillbaka. Ingen kommer till mig. Julie vakar hos mig så mycket hon kan. Prudence, åt vilken jag icke längre kan ge så mycket pengar som förr, börjar taga sina göromål till förevändning för att avlägsna sig.
Nu då jag ligger för döden, trots allt vad läkarna säga, ty jag har flera sådana, vilket bevisar, att sjukdomen tar till, ångrar jag nästan, att jag lyssnade till er far. Om jag vetat, att jag endast skulle tagit ett år av ert liv, skulle jag icke kunnat motstå begäret att tillbringa detta år tillsammans med er, och jag skulle åtminstone fått dö med en väns hand i min. Men det är sant, att om vi levat tillsammans detta år, skulle jag icke ha dött så snart.
Ske Guds vilje!”
”5 februari.
Å, kom, kom, Armand, jag lider förfärligt, jag skall dö, o Gud. Jag var så ledsen i går, att jag ville någon annorstädes än hemma tillbringa aftonen, som lovade att bliva lika lång som den föregående. Hertigen har varit här på morgonen. Det är, som om åsynen av denne av döden glömde gubbe skulle påskynda min död.
Trots den brännande feber, som förtärde mig, lät jag kläda på mig och for till Vaudeville. Julie hade sminkat mig, annars skulle jag sett ut som ett lik. Jag gick in i samma loge, där jag första gången stämde möte med er. Hela tiden höll jag ögonen fästa på den plats, där ni satt den kvällen, och som i går innehades av en bondlurk, som gapskrattade åt alla dumheter, som sades från scenen.
