§. 82 särskildt undantagna ”Beslutninger” af storthinget, hvilka enligt Grundlovens §. 80 skola genom ”Kongens” Resolution stadfästas eller förkastas, och om hvilka det i sista punkten heter: ”Alle de, som Han ikke udtrykkeligen antager, ansees som af Ham forkastede.”
Alltså har Kongen, enligt vår utredning, otvetydig rätt att, utan inskränkning, vägra sanction af storthingets, på dess eget initiativ, beslutade ändringar i Grundloven.
Så ha vi nu, värde läsare, ifall du eljes orkat att till slut följa med på denna, troligen för dig helt ovana, utflygt på lagtolkningens, juristerna ex professo annars förbehållna område, omsider hunnit till det mål vi föresatt oss: att låta Grundlovens §. 112 tolka och förklara sig sjelf, och dervid kommit till, såsom vi våga föreställa oss, i flera hänseenden tillfredsställande resultater, särskildt det, som äfven ur norsk-norsk republikansk eller half-republikansk synpunkt måste vara af synnerlig vigt och betydelse, nämligen att de män, som först författat, och de som på Eidsvold antagit och gillat hvad som nu kallas §. 112 i Norges Grundlov, deri handlat såsom tänkande män, hvilka både haft reda på hvad de velat och förstått att ge uttryck deråt, icke såsom det efter mångas tolkning kunnat synas, en samling af tanklösa dårar!
Skola vi, af det här anförda, göra en slutsats och en tillämpning på Norges brännande fråga för dagen:
