ordinarie Storthing (ej ett ”overordentligt” enligt §. 69), att §. 112 för öfrigt fastställer en alldeles särskild, vida kortare och lättvindigare behandling, från Storthingets sida, af ändringsförslaget, än den i §. 76, och följ. i allmänhet föreskrifna.
Det har endast ansetts nödigt, till förekommande af förhastade eller på öfverraskning beroende storthingsbeslut, i fråga om grundlagsändringar, att beslut om regeringsförslagets godkännande (detta utan ändringar eller ”amendementer”) icke får fattas af samma Storthing (endast af detsamma diskuteras, ifall sådant anses lämpligt eller önskvärdt), utan först af nästa, efter nya val, sammanträdande ordinarie storthing, och detta endast om 2⁄3 af Storthinget (det samlade Storthinget, som enligt §. 67 utgöres af de på föreskrifvet sätt valda ”representanterna” eller storthingsmännen, icke blott de tillfälligtvis närvarande), alla äro eniga om den föreslagna grundlagsändringen.
Härmed blir ock den annars lika intetsägande som välmenade föreskriften, att ändringen icke får ”modsige” Grundlovens ”principer”, både fullt på sin plats och kraftigt verkande. Ty icke äro mindre välbetänkta ändringar i Norges Grundlov att frukta, om hvarken Kongen någonsin proponerar eller Storthingets pluralitet af 2⁄3 för sin del godkänner något, som enligt deras, numera ofta diametralt motsatta, åsigter ”modsiger” den Norske Grundlovs principer, eller såsom det till slut heter i §. 112 ”forandre denne Constitutions Aand”.
