toria, som vi skola fara igenom. Straffångskolonierna ligga här i öster.
Denna utsago bekräftades av både irländaren och Ayrton. Den senare sade sig icke under hela sin vistelse i Australien ha sett till någon straffånge.
Glenarvan såg på sin hustru och frågade, vad hon tänkte.
— Detsamma som ni alla tänka, svarade hon. Att vi måste bege oss av så fort som möjligt.
TRETTONDE KAPITLET.
Till häst och i oxkärra.
Sedan Paganels förslag en gång var antaget, blev avresan snart beslutad. Den skulle företagas två dagar därefter, d. 22 december. Och sedan Glenarvan försäkrat sig om att Paddy O'Moore icke skulle upptaga det alltför illa, om man anmodade hans präktige arbetare, Ayrton, att ledsaga dem och bistå dem med sin kännedom om landet, framställde han sin förfrågan till den forne matrosen själv.
Denne betänkte sig ett ögonblick.
— Ja, mylord, sade han slutligen, jag skall följa med er, och om jag än icke kan leda er på spåren efter kapten Grant, så kan jag åtminstone föra er till det ställe, där skeppsbrottet ägt rum. Men en fråga, mylord. Var skall ni möta Duncan?
