Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/150

Den här sidan har korrekturlästs
146
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

hälften igelkott, till hälften myrslok, vars långa slemmiga tunga hängde långt utanför gapet, Annars sågo de varken vilda djur eller vilda människor.

Men tama djur träffade de en gång på i en oerhörd massa. Det var en av de dessa oöverskådliga boskapshjordar, som bruka föras från bergstrakterna i öster ner till södra Australien. Den kom insvept i ett moln av damm, vars orsak de resande först förgäves sökte gissa. De undrade, om det kunde vara en stormvirvel eller något annat naturfenomen, tills de slutligen fingo höra en hisklig konsert av bölningar, gnäggningar och bräkningar och sågo en man, beväpnad till tänderna, komma fram ur molnstoden.

Glenarvan gav sig i samtal med denne man och fick veta, att han köpt den ofantliga hjorden, bestående av 12,075 kreatur. Djuren hade då varit magra och eländiga, men nu hade de ätit sig feta i de präktiga betesmarkerna, och nu skulle han sälja dem igen med stor förtjänst. Men det var icke lätt att föra med sig denna hop. Och de, som egentligen sammanhöllo dem, voro varken människorna eller hundarna utan oxarna, som av instinkt sökte de bästa vägarna, och som hela hjorden följde.

Sedan de resande förlorat denna överväldigande boskapsdrift ur sikte, inträffade ingenting märkligt, förrän de ett par dagar senare hunno fram