Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs
153
KAPTEN GRANTS BARN.

— Straffångar, utbrast Paganel, som kände till uttrycket.

— Ja, det händer ibland, att de rymma. Och jag skulle misstaga mig mycket, om inte de här gynnarna komma direkt från Porth. Men ni kan vara säkra på att de skola komma dit igen.

Nu syntes oxvagnen på landsvägen, och Glenarvan och hans följeslagare, som ville bespara de båda damerna åsynen av olycksplatsen, skyndade sig att taga avsked och rida de ankommande till mötes.

Åt lady Helena och Mary nämnde de icke ett ord om brottet och de förrymda straffångarna utan berättade blott om själva katastrofen. Det var ju onödigt att oroa dem. Och i stället för att passera järnvägen nere vid bron gjorde de det ett stycke ovanför.




FJORTONDE KAPITLET.
Infödingar.

Då de åkt en stund, kommo de till en vacker, fridfull plats, där alléer av träd med frisk och svalkande grönska skyddade markens frodiga gräs. På regelbundna avstånd höjde sig liksom små kullar.