— Frankrike? frågade gossen med en förvånad min. Frankrike är ju bara en provins i Europa.
— Och vem tillhör Europa då?
— England förstås, liksom de övriga världsdelarna Asien, Afrika och Amerika.
Paganel kastade en hastig blick omkring sig. Den ironiske majoren småskrattade, och de andra logo.
— Såå, sade geografen, jag skulle således vara engelsman, fastän jag alltid gått och ansett mig för fransman. Nå, vad heter huvudstaden i Frankrike?
— Calais, svarade Toliné lugnt. Och där bor guvernören, lord Napoleon.
Det var för mycket. Paganel brast i gapskratt, och Toliné betraktade honom förundrad. Han visste inte, vad han skulle tänka. Men förbryllad var han ingalunda, ty han var övertygad om att han svarat rätt, precis som man lärt honom.
— Ja, trodde jag inte det, sade majoren till Paganel, Toliné hade allt något nytt att lära er, så professor i geografi ni än är.
— Ni har rätt, min vän, Mac Nabbs, svarade Paganel. Vilken snillrik undervisning de meddela, de där engelsmännen. Jag undrar inte på att infödingarna underkasta sig dem. Vad vore det lönt att sätta sig upp mot människor, som rå om hela världen. Men månen då, Toliné, tillhör den också engelsmännen?
— Den kommer att göra det, svarade gossen.
