vilka för ett halft år sedan rymt från Porth. Detta band hade till anförare en viss Ben Joyce, en brottsling av det farligaste slaget, som för någon tid sedan kommit till Australien, man visste icke varifrån, och som man ännu aldrig lyckats få fatt i. Invånarna i städerna och nybyggarna uppmanades att iakttaga alla försiktighetsmått och meddela myndigheterna alla upplysningar, som kunde underlätta de rättsliga undersökningarna.
— Nå, Paganel, sade majoren, ni ser i alla fall, att det finns brottslingar i Australien.
— Ja, hitförda. Och för övrigt ha de väl inte varit här nog länge, för att klimatet skulle kunna ha verkat, sade Paganel.
Emellertid hade Glenarvan blivit betänksam. Han frågade både sig själv och de andra, om det icke för de båda damernas skull vore alltför vågsamt att fortsätta resan till kusten på samma sätt som hittills, då dessa ogärningsmän strövade lösa omkring i landet. Och han vände sig särskilt till Ayrton för att få höra hans råd.
— Min mening är, att det är så gott att fortsätta, sade denne. Vägen ned till Melbourne är inte tryggare än den till Twofoldviken. Och för övrigt lär väl inte ett trettiotal bovar kunna rå på åtta väl beväpnade män.
— Bra talat, Ayrton! inföll Paganel.
— Men tillåt mig göra en anmärkning, fort-