Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/173

Den här sidan har korrekturlästs
169
KAPTEN GRANTS BARN.

De resande somnade emellertid snart in. Men vid elvatiden vaknade Mac Nabb av, att ett svagt ljus lyste honom i ögonen.

Han steg upp, i tron att en vådeld antänt gräset, ty ljuset kom nerifrån marken. Men han hade icke gått många steg, förrän han upptäckte, att det vita skenet härledde sig från en oändlighet av champignoner, som utstrålade ett svagt ljus. För att även låta Paganel njuta av den egendomliga synen ämnade han just gå och väcka denne, då han hejdade sig.

I det svaga ljusskenet hade han märkt några skuggor smyga mellan stammarna i skogen, nedböjda skuggor, som tycktes leta efter något på marken.

Majoren kastade sig ned för att icke bli sedd. Där han låg, kunde han däremot själv göra när-