Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/190

Den här sidan har korrekturlästs
186
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

allt, vad de sade, och kände, hur de undersökte hans fickor. “Jag har brevet”, hade en av uslingarna sagt, varpå Ben Joyce svarat: “Giv hit det! Nu är Duncan vår.”

Glenarvan gav till ett rop.

— De andra hade tagit fast hästen, fortsatte majoren — och Ben Joyce kastade sig upp på den. “Om två dagar är jag ombord på Duncan”, sade han, “och om sex dagar med jakten i Twofoldviken. Där möta ni mig, medan lorden och hans sällskap sitta kvar i gyttjan. Jag skall nog hitta på något sätt att föra er ombord. Och en gång i besittning av Duncan äro vi herrar över Indiska oceanen.” Banditerna ropade “hurra för Ben Joyse”, som satte av i galopp. Och hans kamrater begåvo sig till Snowy, som de sade sig ämna gå över vid Kemplepiers bro.

— Besättningen mördas! Duncan bli ett sjörövarfartyg! utbrast Glenarvan förtvivlad.

— Vi måste hinna före de uslingarna, sade Paganel.

— Men hur skola vi komma över floden? frågade lady Helena.

— På samma sätt som banditerna, över Kemplepiersbron.

Paganel och John Mangles begåvo sig försedda med matsäck på upptäcktsfärd efter den omtalade bron, och man väntade dem med oro