Dessutom ålåg det ju honom att med sitt exempel stålsätta de sina, och hur hans hjärta än skälvde, när han såg på sin hustru, på Mary och på Robert, förrådde hans drag intet av hans rörelse.
— Vart för du oss, hövding? frågade han till sist, eftersom han märkt att Kai-Koumou förstod engelska.
Kai-Koumou betraktade honom likväl kallt utan att svara.
— Vad tänker du göra med oss? fortsatte Glenarvan.
— Utväxla dig, om dina landsmän vilja ha dig; döda dig, om de inte vilja det.
Hoppet återvände till de fängslade. Utan tvivel hade några maorihövdingar fallit i engelsmännens händer, och mot dem kunde de kanske utlösas. Kanske fördes de till och med mot engelsmännens förposter.
Farkosten gled emellertid snabbt uppför floden, och Paganel, som betraktade kartan, fann snart, att de voro på väg mot trakter, där någon europé ytterst sällan satte sin fot. Tre gånger lade de i land för att rasta under nätterna. Fångarna fingo sin egen mat, som icke tycktes fresta infödingarna. De misshandlades ej heller men bevakades ytterst noga. Det gavs icke det ringaste tillfälle att fly. Och allt eftersom de kommo längre uppåt Waikato, blevo deras vak-
