— Nej, sade han slutligen, jag är varken någon präst eller någon hövding bland de mina.
Paganel betraktade förvånad Glenarvan och även Kai-Koumou syntes överraskad.
— Mot mig ensam skulle ni säkert icke kunna lösa ut er präst, fortsatte lorden, men kanske mot oss alla tillsammans.
— Vi maorier utväxla blott huvud mot huvud, sade Kai-Koumou stolt.
— Erbjud då först de här två damerna i utbyte mot er präst, sade Glenarvan, visande på sin hustru och Mary. De inneha en hög rang i vårt hemland.
Lady Helena ville störta sig fram mot Glenarvan, men majoren höll henne tillbaka. Och Kai-Koumou betraktade lorden med ett kallt småleende.
— Tror du dig kunna bedraga Kai-Koumou med falskt tal? sade han. Tror du inte Kai-Koumou kan läsa i ditt hjärta.
Och pekande på lady Helena, tillade han:
— Hon är din hustru.
— Nej, min, sade Kara-Tété, i det han lade handen på lady Glenarvans axel.
— Edvard! skrek den unga kvinnan förfärad.
Glenarvan lyfte armen utan att yttra ett ord. Ett skott smällde, och Kara-Tété tumlade död till marken.
