— Således hade ni lämnat Britannia, innan hon kom till Callao, varifrån man har de sista underrättelserna om henne? avbröt kaptenen.
— Ja, sade Ayrton. Har jag sagt något om Callao, så är det ni själva, som givit mig upplysningarna, ty ni berättade hos Paddy O'Moore, allt vad ni kände till om Britannia. Sedan jag blivit ilandsatt av kapten Grant, irrade jag omkring på stranden och träffade på ett band straffångar, som rymt från Perth. Jag blev snart deras anförare. Och min plan var länge att skaffa oss ett fartyg. I avvaktan på ett lägligt tillfälle därtill tog jag plats på irländarens farm under mitt rätta namn. Och så kommo ni och frestade mig med jakten. Men Duncan behövde repareras. Därför uppsköt jag kuppen och följde med er genom landet. Mitt folk förlorade mig likväl inte ur sikte, fastän de sysslade litet på egen hand liksom vid järnvägsolyckan. Hästarna och oxarna förgiftade jag. Och utan herr Paganels tankspriddhet skulle det nu vara jag, som förde kommandot på Duncan.
Kvartermästaren tystnade, och även de andra tego under några ögonblick.
— Vet ni ingenting om vad kapten Grant hade för planer? frågade majoren.
— Ingenting säkert. Men han talade om att bege sig till Nya-Zeeland. Kanske for han dit, sedan han legat i Callao.
