— Skulle inte ni andra också vilja lära känna Duncan litet närmare? frågade lord Glenarvan.
Majoren och de båda damerna hade ännu icke sett det inre av fartyget med dess förrådsrum och maskiner och “skansen”, där matroserna bodde. Lady Helena och Mary biföllo också med glädje förslaget att göra en promenad, medan de väntade på frukosten. Men Mac Nabbs, som var en inbiten rökare, föredrog att sluta sin cigarr uppe på däck.
Medan han stod där ensam, lutad mot relingen, fick han plötsligt se en syn, som skulle ha väckt förvåning hos vilken annan person som helst utom den lugne majoren.
Från salongstrappan dök upp en för honom fullkomligt okänd individ. Det var en lång och mager herre med ett mycket stort huvud, så att hela uppenbarelsen liknade en spik, försett med ett väldigt spikhuvud. Hans panna var hög, näsan lång, mnunen stor, hakan framspringande. Ett par ofantliga glasögon skymde hans ögon. Men för övrigt var hans ansikte öppet och