— Men det förvånar mig inte, när det är fråga om Jacques Paganel, sade Glenarvan. Han är lika ryktbar för sin tankspriddhet som för sin lärdom.
I detta ögonblick kom Paganel åter upp på däck efter att ha övertygat sig om att hans effekter också kommit med på Duncan.
— Duncan, Duncan! upprepade han, ur stånd att hitta några andra ord för att uttrycka sina känslor.
Han gick fram och tillbaka och tittade uppåt masttopparna eller bort mot horisonten. Slutligen vände han sig till Glenarvan.
— Och vart går den här Duncan? frågade han.
— Till Chile, herr Paganel.
— Till Chile! Till Chile! upprepade den olyckliga geografen. Till Chile, när jag har resbiljett till Indien! Det är bara mig, någonting sådant kan hända! Hur skall jag nånsin mera kunna visa mig i geografiska sällskapet?
— Tag det inte så hårt, herr Paganel! tröstade Glenarvan. Saken kan väl ordna sig lätt
