Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/46

Den här sidan har korrekturlästs
42
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

tror nog, att Geografiska sällskapet lika gärna givit mig i uppdrag att fara till Patagonien som till Indien, i fall jag föreslagit det.

— Nå, då följer ni med oss? utbrast lady Helena. Tänk på att en geograf kan vara vår expedition till stor nytta! Och på samma gång som ni tjänar vetenskapen, ställer ni er också i mänsklighetens tjänst och hjälper till att utföra ett räddningsverk.

— Det är sant mylady.

— Låt då slumpen råda, som fört oss tillsammans.

— Allra helst som ni brinner av lust att stanna, inföll John Mangles leende.

Paganel vände sig tvärt emot honom.

— Ni har rätt, kapten, sade han. Jag har bara varit rädd för att tränga mig på.

Och från den stunden var även herr Jaques Paganel medlem av Duncan-expeditionen.




FEMTE KAPITLET.
Trettiosjunde breddgraden.

Ombord var glädjen allmän över Paganels kvarstannande. Och Robert föll honom så stormande om halsen, att den värdige sekreteraren var nära att ramla överända.