Den här sidan har korrekturlästs
69
KAPTEN GRANTS BARN.
den. Men de stora vingarna bildade liksom en fallskärm, och det var jämförelsevis sakta han till sist sjönk ner på marken.
Utan att fråga efter, varifrån skottet kommit, störtade Glenarvan, följd av de andra, bort mot den redan döda rovfågeln, befriade Roberts kropp ur de väldiga klorna och lade örat tätt intill hans bröst.
— Han lever! utbrast han efter ett par sekunder.
Ett stormande jubel hälsade detta utrop. Inom ett ögonblick blev gossen avklädd. Hans ansikte baddades med friskt vatten, och kort därpå öppnade han ögonen och smålog mot Glenarvan.
— Ni mylord … kära mylord! sade han.
