gärna skratta åt en sådan narr som jag! Resa till Indien och komma till Chile! Lära sig spanska och tala portugisiska! En vacker dag kastar jag väl ut mig själv genom fönstret i stället för min cigarrstump.
— Men det värsta är, att vi nu inte ha någon tolk, sade Glenarvan.
— Å, vad det beträffar, så är spanskan och portugisiskan så lika varandra, att den likheten skall hjälpa mig att snart nog reparera mitt misstag, svarade Paganel.
Och så förhöll det sig verkligen. Det dröjde icke länge, innan han förstod att meddela sig med patagoniern. Han fick nu veta, att hans namn var Thalcave, vilket betyder Åskan, och att hans yrke var att tjäna som vägvisare över Pampan, något som ännu mera kom de resande att betrakta honom som en räddande ängel.
Hans första åtgärd var emellertid att samla några örter, med vilka han gned Roberts sönderbråkade kropp, så att gossen nästan genast kände sig frisk igen, den andra att skaffa livsmedel och hästar åt Glenarvan och hans följeslagare. Allt vad de behövde fanns i en närbelägen indianby, dit lorden och Paganel lät honom föra sig. Men då Glenarvan även ville köpa en häst åt Thalcave, eftersom han lovat hjälpa dem över Pampan, svarade denne, att det icke behövdes, varför den förstnämnde före-
