Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/128

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

X.

Snabbt försvinna dagarna, när kärleken fyller dem med sin glädje, hastigt blifva de till veckor, liksom veckorna glida öfver i månader och år. Tyst och ljuft förgår tiden och de, som älska, glömma dess gång. Våren kommer snabbare då, icke oväntad, utan väntad som aldrig. Solen blir varmare, gräset grönare, luften renare, himlen mera blå. När göken gal, är sommaren nära, och när sommaren kommer, blommar all jorden.

Karin sitter på stranden nere vid sjön, mellan hennes fingrar rinner den hvita sanden som ur ett timglas, hvilket städse vändes, innan sanden runnit ut, och nu tänker hon på, att nästa dag kanske skall hon icke behöfva sitta där ensam. En annan skall följa henne då, en annan, för hvilken hon kan visa allt detta, som hon alltid njutit ensam, men aldrig som nu. Sjön och skogen, skogen och sjön, allt