Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/15

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 5 —

sotiga upphettade kroppar i sommarsolen, som gassar het, eller också komma de ut ur smedjan, bärande på sviktande ben de tunga järnstängerna, hvilka fräsande kastats i vattenbehållaren och kalla tagits därur.

Bakom smedjorna ligga de sotiga männens bostäder. Kors och tvärs äro de lagda, stora, röda byggnader med hvita knutar, byggnader, från stenfoten och upp till taket fyllda med män, kvinnor och barn, gifvande plats åt en hel stam af arbetare, som samlats kring denna plats, där en familj setat som härskare under generationer.

Utan att reflektera ser arbetaren upp till herrgården och dem, hvilka där bo. Af dem väntar han sig lifvets uppehälle och stöd i nöden. Utan dem vore han intet. Och de människor, hvilka där bo — deras öden har vuxit samman med arbetet i de sotiga smedjorna, med de män, som slita och svettas i deras bröd. Skönheten i naturen, de stora skogarnas tystnad, den spegelklara sjön, som ler mellan grönskande kullar och ljusa åkerfält — detta hör dem alla till. Kyrkklockorna ringa dem hvarje söndag samman, och kyrkan är för dem alla, husbonde som tjänare, det hus, som kallas Guds.

Afståndet mellan herre och dräng är