XIV.
Fiskar-Anders fick denna tid dubbla hemligheter att bevara, och han hade nog sina tankar för sig själf, när han tog emot de olika brefven och lämnade dem ifrån sig åt postbudet. Men han sade sig själf, att en slant var god att ha, isynnerhet den man fick i hemlighet. Då behöfde gumman inte räkna och bråka, som hon gjorde med det han fick för fisken. Något skulle väl en ärlig karl ha till en sup eller en tugga snus. Att det kunde ligga en fara för honom själf i detta maskopi, anade fiskar-Anders, och för att ingenting behöfva veta, gjorde han heller inga frågor. Tog bara brefven och slantarna och gjorde, som han blifvit befalld. Genom det att posten gick så sällan, blef i alla händelser förtjänsten icke stor, och något extra vankades icke hvar dag.
Med det att posten kom så sällan, hängde också tillsammans, att den, som då för tiden
