XV.
I midten af november hade det varit meningen, att Cecilia skulle komma hem, och mellan Fabian Skotte och Magnus Brandt var det redan en afgjord sak, att bröllopet skulle äga rum strax på nyåret. Längre ville den förälskade mannen icke vänta, och till den tiden ansåg Brandt, att alla betänkligheter, hvilka kunde uppstå i en omogen flickhjärna, borde vara häfda. Detta var dock icke på något sätt afhandladt mellan de båda männen. Men i allt hvad de sins emellan afhandlade, låg detta som något underförstådt, hvarom man icke talade, men hvilket icke desto mindre var säkert och fast afgjordt.
Under tiden sköttes bruket och gården med Fabian Skottes pengar och af honom själf, snarare än af Magnus Brandt. Visserligen skedde allt dylikt så grannlaga och under sådana former, att herren till Skogaholm aldrig skulle
