XIX.
Detta är sagan om Karin Brandt och hennes ungdoms dröm, samt hur hon hårdhändt väcktes ur drömmen och blef en annan än den hon var, medan drömmen och ungdomen ännu behärskade henne. Sagan hörde jag en gång, när jag själf var så ung, att jag hvarken hade smakat kärleken eller sorgen. Då stötte mig fortsättningen som berättade, att Karin Brandt blef en god maka och en lycklig mor till flera barn, hvilka hon uppfostrade till dugliga kvinnor och män, och därjämte en duglig husmoder, hvilkens hand var kraftig, liksom hennes sinne rättvist och strängt, dock med mycken godhet blandad i strängheten. Så som jag nu ser lifvet, är Karin Brandts bild mig vacker nog, sådan den verkligen blef, och intet synes mig stundom mera fåfängt än att önska människorna annorlunda, än hvad lifvet gestaltat dem.
