— 23 —
och det berättades, att detta varit källan till långa års olycka, medan hustrun lefde. Nu var hustrun borta, och hvad som förr varit en sorg, blef nu helt oväntadt en lättnad.
Till honom kom en sommar familjebesök. Det var släktingar från Uppsala, som kommo, en hel professorsfamiij med fyra barn, och som släktingar stannade de enligt tidens sed, då resor voro långvariga och sällsynta, sommaren öfver. Sommaren på Elfshammar blef därigenom liflig, och ingen vecka gick förbi, utan att granngårdarnas vagnar rullade fram för den breda trappan och fingo stå förspända, borta vid stallet, ända till dess att skogen blef mörk mot den ljusa sommarhimlen.
Den sommaren for Magnus Brandt ofta till Elfshammar. Ibland tog han sina döttrar och mamsell Agda med sig, oftare for han ensam. Utan att först genomskåda sig själf, gjorde dock Magnus Brandt detta, därför att i professorns familj fanns en ung dotter, och för hennes skull var det, som hans besök på granngården under sommarn blefvo så täta. Den unga kvinnan var tjugufem år, hade ett mjukt ljusbrunt hår, hvilket låg benadt öfver ett vackert formadt hufvud, som hon gärna höll en smula nedböjdt. När hon såg upp, var blicken ren och god, och hon log gärna. Aldrig kunde Brandt säga, hvilken
