Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/39

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

III.

När Magnus Brandt kom hem, var det redan höst och arbetet på bruket gick långsamt. Väglaget var dåligt, och man klagade öfver, att snön icke kom, snön, som skulle göra skogsvägarna farbara, så att kolryssarna kunde föra bränslet hem och malmslädarna malmen bort. I december kom ändtligen snön, isen lade sig öfver Klefsjön, på vägarna klingade bjällror, och på bruket dunkade smälthammaren, medan stångjärnshamrarna smattrade på båda sidor om honom, så att bjälkarna i taket skakade och gnistorna från de glödgade järnen yrde omkring.

Denna vinter blef brukspatronens äldsta dotter Cecilia konfirmerad. Hon var högväxt och af en egendomlig allvarlig skönhet. När hon svartklädd och första gången med uppkammadt hår trädde fram för altaret, var det ingen i kyrkan, som såg på någon annan än