— 80 —
i huset hvilka blifvit ordentligt väckta. Till henne hade Sara tittat in, när hon med vedbäraren i hand störtade förbi dörren till flickornas rum för att elda i gröna gästrummet. Snabbt, men dock med omsorg klädde sig Cecilia. Tyst rörde hon sig omkring för att icke väcka systern. Men oroad i sömnen af allt, som hände, vaknade dock Karin, och då hon såg systern vaken och nära klädd, sprang hon upp ur sängen och frågade brådskande, hvad som händt.
I få ord sade henne Cecilia det lilla hon visste. Hon såg helt allvarlig ut vid tanken på denne sjuke man, som kommit okänd till deras hem, kanske för att dö där. Med yrvakna ögon hörde Karin hennes ord, och innan systern hade hunnit tala slut, ilade Karin förbi henne och smög på bara fötter fram till trappan. Skyld endast af det fotsida linnet stod hon där, lutad öfver räcket. Där nere är nästan mörkt. Plötsligt ser hon en lykta, och i skenet däraf män, som bära någon in. I det osäkra ljuset från lyktan urskiljer hon vidare ansiktet på en ung man, hvilkens kropp är insvept i pälsverk. Blekt är detta ansikte, pannan under det bruna håret välformad och hvit, och de ljusa mustascherna hänga i oordning öfver en mun, hvilken liksom ögonen är sluten. Karin ser allt detta,
