VIII.
Den unge officerns sjukdom varade länge. Mellan lif och död sväfvade han, och mer än en gång såg det ut, som om hvarken doktorns skicklighet, gamla Lovisas koppglas eller Saras omsorgsfulla vård skulle räcka till att återkalla honom till lifvet. Väl syntes det tidvis, som om den sjukes ungdom skulle på allvar öfvervinna sjukdomen, men efter ett par dagar återkom febern på nytt, städse med samma häftighet. För hvar gång dessa kriser återkommo, blef det tystare än eljest på Skogaholm, och underrättelserna från sjukrummet afvaktades och mottogos, som hade de rört någon af familjens egna medlemmar.
På detta sätt förgingo två oroliga veckor, och under dessa återtogo herrgårdens invånare sina regelbundna vanor af arbete och hvila. Den, som kom inom Skogaholms murar, betraktades alltid, som hörde han på ett eller
