noga och försågs med praktträd och buskage; i synnerhet lyckades doktor Darwin väl med fruktträd. Denna hans kärlek till växter var hans enda med naturvetenskaperna besläktade intresse. Han dog 1848. I de minnen om sin far, hvilka Darwin bifogat sin lefnadsteckning framlyser den största hängifvenhet och vördnad, en rent rörande pietetsfullhet.
Om Darwins barndom och ynglingaår är föga att förtälja. Några smådrag, såsom han själf berättat dem, må här följa. “Vid den tid, då jag började skolan, var mitt sinne för naturhistoria och isynnerhet min lust till naturvetenskapligt samlarearbete, tydligt utvecklad. Jag försökte att få reda på växtnamn och samlade de mest olika föremål — snäckor, sigill, franko-kuvert, mynt och mineralier. Samlarelusten — som gör en människa till systematisk naturforskare, konstkännare eller gnidare, var mycket stark hos mig och tydligen medfödd. — — — En liten händelse, som inträffade detta år har fäst sig starkt i mitt minne, och jag hoppas, att det kommer sig däraf, att mitt samvete sedan var svårt anfäktadt; händelsen är märklig, då den synes visa, att jag allaredan i denna tidiga ålder intresserade mig för växtformernas föränderlighet. Jag berättade för en annan liten pojke, att jag kunde frambringa olikfärgade aurikler och primulor genom att vattna dem med vissa färgade vätskor, hvilket naturligtvis var ett förskräckligt skryt och någonting, som jag aldrig hade försökt. — — — — Jag kan ge mig själf det berömmet, att jag som pojke hade ett humant sinnelag, men detta hade jag mina systrars vägledning och exempel att tacka för.“ Som bevis härpå berättar han
