26
har gått förlorad på grund af sjukdom.“ Hans hälsa var nu så allvarligt rubbad, att han måste följa sin läkares råd att söka sitt hemvist på landet för att komma ifrån alla de plikter, som umgängeslifvet lade på honom, och ej minst de ansträngningar, som voro förenade med medlemskapet i vetenskapliga sällskap och deltagandet i dessas möten. 1839 hade Darwin ingått äktenskap med sin kusin Emma Wedgwood. 1842 flyttade han med sin familj till en enslig landtgård Down i Kent, som han inköpt. I ett bref till sin kusin mr Fox skildrar han sålunda sitt första intryck af stället: “Huset är bra och mycket fult, med 15 acres land. Det ligger på en kalkslätt 560 fot öfver hafvet. Man ser tämligen långt härifrån, och naturen är någorlunda vacker. Den största fördelen med stället är dess fullständiga landtlighet. Jag tror ej, att jag någonsin varit i en lugnare nejd. 3 mil åt söder skiljer oss den stora kritsluttningen helt och hållet från Kents slätter och mellan oss och denna sluttning finnes icke en enda by eller villa; endast stora skogar och odlade gärden; dessa äro tyvärr i stor majoritet. Vi befinna oss således vid världens yttersta ända.“ Här vistades Darwin de 40 sista åren af sitt lif, endast då och då vid någon badort sökande bot för sin tärande, ofta nistan nedbrytande sjukdom. Hans bref bära ofta vittne om huru oafbruten striden mot denna hans fiende var. Så skrifver han i november 1863: “Dr Brinton har varit här; han tror icke att hufvudet eller hjärtat är angripet; men det har så oafbrutet gått utför med mig, att jag inte kan låta bli att hysa mina tvifvel, om jag någonsin mera kan krafla mig uppför igen.
