28
motstå ett sexpencestycke, tycktes en omöjlighet. Han måtte ha varit den tålmodigaste och ömmaste sjukvårdare. Jag minns, hur jag tyckte det vara en lugnets hamn, att, när jag var sjuk, få ligga på soffan i hans arbetsrum — — — Han intresserade sig för alla våra planer — — — Ett betecknande drag i hans behandling af sina barn var hans aktning för deras frihet och personlighet — — — Han lit oss alltid känna, att vi alla voro varelser, på hvilkas tankar och meningar han satte pris, så att det goda hos honom kom alltid fram i hans närvaros solsken.“
Hans ständigt klena hälsa nödgade till ett fullt regelbundet lif och den största ekonomisering med tid och arbetskraft, liksom iakttagande af den största måttlighet. I sina pietetsfulla “Minnen från min fars hvardagslif“ lämnar hans son Francis Darwin oss en god inblick i hans dagliga vanor. Efterföljande rader utgöra några kortfattade och sammanträngda utdrag ur dessa “Minnen“. “Han stod tidigt upp. Före frukost tog han en kort promenad. Frukost åt han ensam omkring kl. 7 ¾, tog därpå genast itu med sitt arbete och betraktade tiden från 8 till ½ 10 som en af sina bästa arbetsstunder. Kl. ½ 10 kom han in efter sina bref — innerligen belåten, om det var en liten post, understundom alldeles utom sig, om den var stor. Han plägade då liggande på soffan höra på, när det lästes högt ur något möjligen anländt familjebref. Denna uppläsning, som också omfattade en bit af en novell, varade till omkring ½ 11, då han gick tillbaka för att arbeta till kl. 12 eller en kvarts timme längre. Vid denna tid betraktade han sitt dagsarbete
