så han visade sig till sin obetingade fördel. Jag tror han alltid var ängslig för att han icke kunde göra mera för sina gäster; men resultatet var godt, och i gengäld fick gästerna göra hvad de behagade. När min far hade många gäster hos sig, sysselsatte han dem på ett lyckligt sätt, underhöll sig med hvar och en särskildt eller samlade två till tre omkring sin stol. I samtalen inblandades beständigt en hel del skämt och lustigheter, och på det hela taget var där alltid en humoristisk fläkt eller en gemytlig ton öfver hans samspråk.
Med afseende på hans sätt att arbeta var hans vördnad för tiden särdeles karaktäristisk; aldrig glömde han huru dyrbar den var. Han brukade ofta säga, att sparsamhet med minuter var medlet att få ett arbete gjordt; han förspillde aldrig några få lediga minuter med den undflykten, att det icke var mödan lönt att på så kort stund sitta sig till arbetet. Jag blef ofta slagen af hans vana att arbeta så länge krafterna räckte till, så att han ofta plötsligen slutade upp med att diktera med orden: ’Jag tror, jag måste sluta’. Han tyckte mera om arbete med experiment in sådant som endast kräfde tänkande, och när han var sysselsatt med någon af sina böcker, där det fordrades bevisföring och ordnande af fakta, kände han experimentellt arbete som hvila eller arbete på lediga stunder. Således upptäckte han, medan han arbetade med ’The variation of animals and plants under domestication’, pollinationsfenomenen hos Orchidéerna och ansåg sig slö, då han offrade mycken tid på dessa. Det är verkligen underligt att tänka på, att en så betydande un-
