38
utsikten för hvarje ny punkt, och ännu på hemvägen var han hänryckt öfver Rydalvattnets skönhet . . . .“
Under resan med Beagle började så småningom
Darwins med samtiden öfverensstämmande uppfattning
om sirskilda skapelseakter för skilda djur och växter
och den därmed sammanhängande om arternas
oföränderlighet att allt mer rubbas. Att ett första tvifvel
snart måste följas af försök att på annat sitt förklara
arternas uppkomst är när det gäller Darwin själfklart.
“Det var tydligt“, säger han i sin själfbiografi, “att
åtskilliga fakta allenast kunde förklaras under den
förutsättningen, att arterna gradvis förändras, och denna
tanke förföljde mig. Men det var lika ögonskenligt,
att hvarken omgifningens inflytande eller organismernas
vilja kunde förklara den otaliga mängd fall, då
organismer af olika slag så väl afpassats efter sina lifsvillkor
t. ex. en hackspetts klätterförmåga och spridningsförmågan
hos ett växtfrö medels hjälp af hakar eller flygredskap.
Till dess sådana tillpassningar kunde förklaras
föreföll det mig så godt som gagnlöst att medelst
indirekta bevis söka bevisa, att arterna undergått
förändringar. Efter min återkomst till England föreföll
det mig som om man genom att följa Lyells exempel
inom geologien och genom att samla alla fakta som
pekade i riktning mot husdjurs och kulturväxters
rasbildning, möjligen skulle kunna kasta en del ljus öfver
denna sak.“ Redan i juli 1837 började han sin första
notisbok öfver frågan. Här upptecknade han massor
