42
fotingarna), ett verk hvars två första band äro på respektive 399 och 684 sidor med fyrtio planscher!
Och likväl förefaller det, som han först ganska sent hade börjat tänka på möjligheten att offentliggöra någon fullständigare redogörelse för sina idéer. I sin själfbiografi skrifver han härom: “I början af år 1856 rådde Lyell mig att utförligt nedskrifva mina idéer om härstamningen och jag begynte göra detta efter en måttstock, som var tre eller fyra gånger så stor som den efter hvilken sedan ’Arternas uppkomst’ skrefs; och dock var det blott ett utdrag af det material jag samlat. “Hans bref till Lyell är synnerligen karaktäristiskt: en vanlig människa förefaller det i sanning märkligt, att en person som i 20 år ingående sysslat med slika spörsmål kan skrifva därom så afvärjande och anspråkslöst: “Jag vet ej riktigt, hvad jag skall tänka om Edert förslag om en framställning af mina synpunkter; jag skall öfverväga saken; men det står i strid med hvad jag ursprungligen tänkt göra. Att ge en ordentlig skiss är absolut omöjligt, ty hvarje sats kräfver en lång rad af fakta att stödja sig på. Skulle jag göra något vore det att behandla det väsentligaste af spörsmålet om härstamning — naturligt urval — och möjligen peka på några få af de viktigaste förhållanden, som tjäna till att stödja en sådan åskådning, samt några af de största vanskligheterna. Men jag vet inte, hur jag skall göra; jag har mycket emot tanken på att skrifva för prioritetens skull, och likväl skulle det säkert förarga mig om någon annan skulle publicera mina idéer före mig . . . .“
