50
att de individ af ett områdes harstam, som i något afseende äro sina kamrater öfverlägsna i förmågan att undgå sina fiender längre fortlefva och således ge upphof till de flesta afkomlingarna. Dessa ärfva föräldrarnas goda egenskaper, men ynglet varierar och af detta ha åter de snabbaste, de genom färgteckningen bäst skyddade o. s. v. största utsikten att fortlefva. Liksom i det mänskliga samhället en bagare ej konkurrerar med en smed utan närmast med en bagare, så är i naturen konkurrensen om lifsbetingelserna intensivast mellan individ af samma art, just därför att de för dessa äro mest likartade. Häraf blir följden, att äfven den minsta afvikelse i förmånlig riktning af en förmånlig egenskap såsom i vårt exempel af snabbhet måste spela en viktig roll för individens lifslängd och därigenom för fortplantning af denna egenskap. Naturen låter hänsynslöst de sämre individerna gå under, den utväljer de i kampen för tillvaron bäst utrustade och akkumulerar under otaliga generationer de goda egenskaperna, hvarigenom varieteter uppstå som slutligen betydligt afvika från stamformen. Dessa varieteter äro börjande arter. Utdö mellanformerna har en ny art uppkommit. Detta kallar Darwin det naturliga urvalet. Det reglerande momentet i denna är kampen för tillvaron. Men denna är ingalunda en så enkel företeelse som det lämnade exemplet tyckes antyda: tvärtom är den ytterligt komplicerad. “Vi måste ihågkomma i huru oändligt inveckladt förhållande alla lefvande varelser stå till hvarandra, huru de lämpa sig efter hvarandra och efter de naturliga lefnadsförhållandena och hvilken oändlig mängd bildningsförändringar
