64
förstå, att det skall behöfvas ett par tre människoåldrar innan detta resultat uppnås“, skrifver han så sent som 1863.
Utan det ringaste tvifvel var det af den största betydelse att så vetenskapligt framstående och personligt ansedda män som Lyell och Hooker genast från första början trädde inom skranket till försvar för bokens vetenskapliga värde. Hooker stod för öfrigt från så godt som första stund på Darwins sida. Lyell och Asa Gray tvekade dock länge, liksom äfven Wallace, innan de inrangerade äfven människan inom det naturliga urvalets räckvidd. Det är om Asa Grays hållning i denna fråga, som han i ett bref till Hooker uttalar sig på följande sätt: “Han ger nog med sig: ty det är ingen mening i att uppge en hel ställning och så göra stånd vid en godtyckligt dragen linje. Det är hvad farfar kallade unitarianismen: ’en fjäderbolster att uppfånga fallna kristna i’.“ I samma ämne skrifver han 1861 till doktor Gray: “Om jag fick se en ängel komma från himmelen och göra godt, och andra, som också hade sett honom, kunde riktigt öfvertyga mig om, att jag varit vid mina sinnens fulla bruk, skulle jag tro på ändamålsenligheten. Om man tydligt och klart kunde öfverbevisa mig att själen, på ett eller annat okändt sätt var en funktion af en annan viktlös kraft, skulle jag känna mig öfvertygad. Om människan bestod af mässing eller järn och icke i minsta mån öfverensstämde med någon annan organism, som har existerat, skulle jag kanske känna mig öfvertygad. — Jag har nyligen haft en korrespondance med Lyell, som jag tror biträda Er mening i denna sak, att utvecklingens
