66
diskussion skulle föras.“ En framstående zoolog Owen tog emellertid till orda. Han framhöll att det fanns en del fakta, som gjorde det möjligt att bilda sig en föreställning om rimligheten af Darwins idéer. “Gorillans hjärna“, yttrade han, “var mer olik en människas hjärna in hjärnan hos de lägst stående fyrhändte.“ Huxley svarade nu och förnekade detta bestämdt; samt förpliktade sig att för sin mening framlägga bevis annorstädes. (Han påvisade sedan i en utmärkt afhandling, att de människoliknande aporna i allt väsentligt stå betydligt närmare människan än de lägre aporna.) Detta var förpostfäktningen på torsdagen den 28 juni; på lördagen bröt striden lös ordentligt med anledning af en afhandling om “Europas andliga utveckling sedd i belysning af Darwins teorier“. Föreläsningssalen, som var bestämd för föreläsningen, måste, såsom för liten, utrymmas, och i stället uppläts muséets bibliotek, som trots ferierna vid universitetet, blef alldeles proppfullt af de mellan 700 och 1,000 uppgående åhörarne. Professor Henslow presiderade och fråntog icke mindre än fem talare ordet, då de framkommo endast med obestämda fraser. Hufvudtalaren mot Darwinismen var biskopen af Oxford, Wilberforce, som enligt ett ögonvittnes berättelse talade i halfannan timme oförlikneligt “lifligt, tomt och obilligt“. Det framgick tydligt af hans behandling af ämnet, att andra hade proppat honom full med upplysningar och att han ej visste något i första hand. Han förlöjligade Darwin och Huxley, den ena värre än den andra, men i sådana herdetoner, på ett så öfverbevisande sätt och med så välformade meningar,
