68
spridd tidskrift, som också förskref sig från Wilberforces hand. Med brinnande indignation skrifver Huxley härom: “I denna märkvärdiga produkt presenteras Darwin, en af de noggrannaste iakttagare, en af de försiktigaste logiker, en af de ärligaste forskare, för världens förakt, som en fantast, som försöker ’att sätta stöttor under sin fullkomligt murkna byggnad af gissningar och påhitt’, och ’hvars sätt att behandla naturen’ fördömes som ’i högsta grad vanärande för naturvetenskapen’. Och allt detta högröstade tal, som skulle tagit sig illa ut, om det kommit från en af Darwins kolleger, härrör sig från en skribent, hvars brist på förståelse eller samvetsömhet eller måhända båda delarna är så stor, att han framställer följande invändning mot Darwins synpunkter: ’Månne det är troligt, att alla tillfälliga varieteter af rofvor ha någon medfödd benägenhet att bli människor?’“
Det var icke blott i England som Darwins lära belackades och förvrängdes. Tyska lärde förklarade den vara “drömmar af en eftermiddagssofvare“, ett “kaos af osannolikheter och dumdristigheter“, eller “en den mest kortsynta, nedrigt dumma och brutala lära“! Ja, det gick så långt att efter ett tal al Virchow — den berömde läkaren var länge en svuren motståndare mot utvecklingsläran — skedde i Tyskland i den allmänna opinionen en slags sammankoppling mellan darwinismen och socialismen. I ett reaktionärt-teologiskt organ sattes till och med Hödels och Nobilings attentat mot kejsar Wilhelm i samband med härstamningsteorin. Mot allt sådant förhöll sig Darwin tyst; man letar förgäfves i hans skrifter efter ett öfverlägset omdöme, ett
