70
Såsom var att vänta riktades angreppen mot en person, hvars lära fullständigt bröt med den mosaiska skapelsehistorien och ställde människan om också högst i djurserien, dock under samma lagar som andra lefvande varelser, hätskast från prästerna. Men efter Darwins död har man många gånger fått bevittna, huru från teologiskt håll hans mäktiga auktoritet användts mot den fria tankens män på det religiösa området, i det man af lösryckta citat ur hans bref sökt föra fram hans åsikter som i väsentliga ting sammanfallande med kristendomens. Det är därför af intresse att ge en bild äfven af hans religiösa åskådning. Hans son Francis Darwin, har utgifvit sin fars själfbiografi och ett urval af hans bref. Ur denna källa, som vi för denna framställning äfven i öfrigt flitigt begagnat, vilja vi söka sammanställa några uttalanden för att med Darwins egna ord ge en så klar föreställning som möjligt i denna fråga.
I juli 1860 säger han i ett bref till Asa Gray: “En oskyldig och god människa står vid ett träd och dödas af blixten! Tror Ni att Gud dödade denna människa efter en förut bestämd plan? Många, ja de flesta människor tro det; jag kan icke tro det och tror det heller inte. Om Ni tror det, menar Ni då också, att när en svala snappar en mygga så var det Guds afsikt, att just denna svala skulle snappa denna mygga, — just i detta ögonblick? Jag tror att människan och myggan stå i samma kategori . . . .“ I sin själfbiografi skrifver han:
“Medan jag var ombord å Beagle var jag fullständigt rättroende, och jag minns, att jag blef hjärtligt
