76
sade, huru särskilda arter af blommor och insekter äro lämpade för hvarandra. Som ett supplement härtill äro hans banbrytande undersökningar och experiment angående kors- och själfbefruktning inom växtriket att betrakta. I hans bok om insektätande växter finna vi en massa de subtilaste rön sammanförda och uppslag gifna om växternas sinnesorgan, hvilka fortfarande tjäna de modernaste arbeten i dessa ämnen såsom utgångspunkt. För att visa med hur minimala objekt han ofta sysslade under dessa studier kan följande citat ur ett bref till Hooker tjäna: “Jag har arbetat som en galning med Drosera (En djurfångande växt, Sileshår på svenska, försedd på bladen med en massa glandel- eller körtelhår). Hör här: en bit af ett hår, som vigde 1⁄78000 gran åstadkommer, när den lägges på en körtel, att ett af Droseras glandelhår böjer sig inåt, och verkar förändring i innehållet af hvarenda en af körtelskaftets celler; Ni vill väl inte tro detta, och dock är det dagsens sanning.“
Ända in i hans sista lefnadsdagar sysselsatte naturens studium den outtröttlige forskaren, 1881 utkom hans bok om daggmaskarna, ett ämne som länge hade intresserat honom och om hvilket han redan 1838 skrifvit en artikel. Han påvisar här, huru dessa djur bilda mylla och huru de genom denna sin egenskap äro af en ej oviktig geologisk betydelse, liksom de genom jordens uppluckrande bli jordbrukarens vänner. — I april 1882 mottog Darwin ett bref från en zoolog, som gjort några intressanta iakttagelser om korsningar mellan hundar. Darwin skref några inledande an-
