Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
106
KEJSARN AV PORTUGALLIEN
någon annan, att hon måste resa sin väg. Men ändå var det, som hade det lilla mjuka byltet blivit lagt i hans armar på nytt. Och hjärtat hade kommit i gång igen. Det slog med en fart, som om det hade stått stilla i åratal och behövde ta igen så mycken förlorad tid.
Med detsamma kände han, att nu var han utan skydd och värn.
Nu kom sorg, och nu kom längtan. Han såg dem som svarta skuggor borta under träden.
Han öppnade sina armar och bredde ut dem, och han fick ett lyckligt leende över ansiktet.
»Välkomna, välkomna, välkomna!» sa han.
