De höll visst på att tala om några roliga mandater. Karlarna åtminstone skrattade så högt, att Kattrinna tyckte, att det var rent opassande, när de stod så tätt utanför kyrkan. Det kom de väl också själva till besinning om, för då Kattrinna närmade sig dem, stötte de till varandra och tystnade.
Hon hörde bara ett par ord av en karl, som stod med ryggen vänd åt hennes håll, så att han inte hade sett henne.
»Å tänk, att hon gick klädd i siden!» sa han.
I detsamma fick han sig en så hård knuff av en ung flicka, att han tvärtystnade. Han såg sig om och blev spjutröd i ansiktet, då han märkte, att Kattrinna stod alldeles bakom honom. Men strax efteråt gjorde han ett kast med huvudet och sade med höjd röst:
»Vad är det åt dej? Varför ska jag inte få säja, att drottningen gick klädd i siden?»
När han hade sagt de orden, började alla de unga gapskratta värre än förut. Kattrinna gick bara förbi dem och kunde inte komma sig för att fråga dem om någonting.
Hon kom hem ifrån kyrkan så bekymrad, att Jan höll på att tala om för henne hur det rätteligen förhöll sig med Klara Gulla, men han besinnade sig och bad henne bara berätta än en gång det där, som de hade sagt om drottningen.
Det gjorde hon. »Men du förstår väl, att det där sa di bara för te å villa bort saka för mej,» tillade hon.
10 — Kejsarn av Portugallien.
