Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
151
STJÄRNOR
sett dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.»
»Tack ska du ha, Ingborg!» sa Jan. »När den tiden kommer, att jag behöver stjärnor, å det kan bli snart nog, så tänker jag inte be dej om dom.»
Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.
Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sådant, som klokt folk aldrig fick någon aning om.
