»Spring du tebaka efter kälken, så att vi får dra hem'en!» sa Jan. »Jag ska stanna här å gnida'n med snö, te dess att han vaknar.»
»Bara du inte fryser ihjäl, du med!» sa Kattrinna.
»Min snälla Kattrinna,» sa då Jan, »jag har inte varit så varm som nu i kväll på mången god dag. Jag är så lycklig över den lilla flickan. Var det inte bra vackert åv henne, att hon skicka' ut oss för te å frälsa livet på den, som har gått omkring å spritt ut så mycke lögner om'na?»
Ett par veckor efteråt, just som Jan var på hemväg från arbetet, kom Agrippa Prästberg emot honom.
»Jag är allt frisk å färdig nu igen,» sa Greppa, »men jag förstår nog, att om inte du å Kattrinna hade kommit å hjälpt mej, så hade det inte funnits mycke kvar åv Johan Utter Agrippa Prästberg ve det här laget, å därför har jag funderat på hur jag skulle kunna visa er en återtjänst.»
»Det behöver ni alls inte tänka på, min snälla Agrippa Prästberg,» sa Jan och slog upp med handen.
»Tyst nu, ska du få höra!» sa Prästberg. »När jag säjer, att jag tänkte på å göra er en återtjänst, så är det inte tomt snack, utan det är mening mä't. Å nu är det redan ombeställt. Jag mötte häromda'n den där handelsman, som gav tösa eran den rö' klänningen.»
