ansiktet, ögonen stirrade vilt, och han knöt händerna.
»Hörde du inte, att det var Jan, som fann reversen? Det är sant allt, vad han drömmer. Du begriper väl, att han är 'i syne'. Å du ska få se, att i denna dag kommer olyckan över mej, som han har sagt.»
»Han har ju bara bett dej, att du skulle akta dej!»
»Du tiggde å bad, att jag skulle gå hit, för att jag skulle glömma bort vad det var för en dag. Å så fick jag den här påminnelsen i stället!»
Han lyfte återigen brännvinsflaskan till mun- nen, men hustrun kastade sig över honom med gråt och böner. Han satte ner den på bordet med ett skratt.
»Behåll'na, behåll'na gärna för mej!» sa han, i det han steg upp och sparkade undan stolen. »Å ajö mä er, Ol'Bengtsa! Ni ursäktar väl, att jag går min väg? I dag får jag lov å fara te ett ställe, där jag kan få supa i fred.»
Han gick mot grinden. Hustrun följde efter honom.
Men då han skulle gå genom grindhålet, stötte han henne tillbaka.
»Vad vill du mä mej? Jag har fått min varning. Jag går mot undergången.»
