KEJSARHUSTRUN.
Kattrinna ifrån Skrolycka hade kommit in i köket på Lövdala med spånad, och fru Liljecrona tog själv emot garnet, vägde upp det, lämnade betalning och berömde arbetet.
»Det är väl för er, Kattrinna,» sa hon, »att ni är så duktig att arbeta. Ni får nog förtjäna födan både åt er å er man nuförtiden.»
Kattrinna rätade upp sig litet, och det sprang fram en smula färg i ansiktet just över de skarpa kindknotorna.
»Jan bjuder nog te,» sa hon, »men han har ju aldrig haft så'na krafter som en vanlig arbetskarl.»
»Nu gör han väl i alla fall ingenting,» sa fru Liljecrona. »Jag har hört, att han bara springer från gård till gård för att visa sina stjärnor å sjunga visor.»
Fru Liljecrona var en allvarsam och plikttrogen människa, och hon tyckte om andra arbetsamma och strävsamma människor, sådana som Kattrinna i Skrolycka. Hon hade medkänsla med henne, och det var detta, som hon ville visa henne.
Men Kattrinna fortfor att ta mannen i försvar.
