DEN FÖRBJUDNA FRUKTEN.
Det var många, som spådde Jan i Skrolycka, att han skulle få glädje av den lilla flickan, då hon blev stor. Folk begrep visst inte, att hon allaredan nu gjorde honom lycklig var dag och var stund, som Gud gav. Det var bara en enda gång under hela hennes uppväxttid, som han blev både förargad och skamsen för hennes skull.
Den sommarn, då den lilla flickan var elva år, vandrade Jan och hon över höjden till Lövdala den sjuttonde augusti, som var ägarns, löjtnant Liljecronas, födelsedag.
Den sjuttonde augusti var en sådan glädjens dag, att man längtade efter den året runt både i Svartsjö och Bro. Och det inte bara bland herrskaperna, som fick vara med om all firningen, utan också bland barn och ungdom ute på bondbygden. De strömmade i stora skaror till Lövdala för att se på grannklätt folk och höra på sång och dansmusik.
Det var allt en sak till, som gjorde det rätt lockande för de unga att vandra till Lövdala den sjuttonde augusti, och det var allt det goda, som fanns i trädgården vid den tiden. De var nog
