III.
TRESSILIAN OCH AMY
Det rum, vari herrn på Cumnor-Place införde sin värde gäst, var större än det, där de nyss samtalat, men såg ännu mera förfallet ut. Stora ekskåp fulla med hyllor av samma träslag omgåvo rummet och hade förr i tiden innehållit ett talrikt bibliotek, varav många böcker ännu funnos kvar, men trasiga och förstörda, betäckta med damm, berövade sina dyrbara knäppen och band, vräkta huller om buller på hyllorna som föremål utan allt värde, lämnade till pris för vem som helsts rovlystnad.
»De män som skrivit de här böckerna», sade Lambourne och såg sig omkring, »anade föga i vems händer de en gång skulle falla.»
»Åh prat», svarade Foster, »det är bara papistisk smörja alltsammans — den skenhelige gamle Abingdon-abbotens enskilda bibliotek. Nittondelen av en ren evangelisk predikan är mera värd än ett lass sådant skräp från den rackarehålan Rom…»
»Åh, bevare oss väl, Tony Båltändare!» utropade Lambourne.
Foster gav honom en mörk blick i det han svarade:
»Hör på, min vän Mike, glöm bort det där öknamnet och den händelse, varom det påminner, om du inte vill att vårt nyss upplivade kamratskap skall dö en plöts-
